novell by sofia.


Hur länge ska det snöa?
en  månad tio dagar och 13 timmar om vi räknar exakt.
Livet är inte så händelserikt som alla beskriver.
Så varför inte försöka räkna snöflingorna som faller ner?
Där går hon
Flickan  med  hunden  den är gigantisk och ser förfärligt Ilsken ut.
Hon stannar upp och sträcker sig efter ett rönnbär.
Jag önskar att jag kunnde hjälpa henne men jag har inga långa mänskliga armar att utnyttja.
Så hon får fortsätta försöka att hoppa och klättra om rönnbäret är så viktigt.
Hon har röda läppar och jag kan inte släppa blicken på hennes röda kappa.
Den lyser igenom den vita snön.
Jag personligen hatar snö den är hög och täcker i princip hela mig.
Fru petersson skottar snö och herr andersson far just nu iväg till jobbet.
Jag har ingen bil och inget körkort.
Det kommer jag defenitivt aldrig att få.
Ingen ser nog humorn i det hela för vem vet vem jag är.
Förmodligen alla mina korkade vänner och jag hatar julen.
För varje jul är ett år närmare döden.
min kropp är naken och jag fryser trots att jag ligger inomhus.
 men jag har inget täcke.
Det tyckte visst fru andersson att hon behövde bättre än vad jag gör.
plötsligt anläder lastbilen.
Dörren knarrar och motorn står igång.
Det ryker och har sig.
Tydligen är vi här inne inte värd någon respekt.
Han öppnar bakluckan på bilen och ut kommer en gyllene stor hund
liknade varelse ut.
Dubbelt så mäktig  fyra gånger så stor som mig  .
Han har ett täcke som skulle räcka till fem av mina vänner och en styrka som skulle kunna döda fyrtio av oss små.
Fast på något sett Är jag inte rädd för honom.
Inte rädd för att möta hans blick och samtidigt känner jag en begäran efter att få stryka mig imot hans varma fullkomligt bemötande huvud.
Han går in i vårat hem.
Samtidigt Ryter våran kung till för att visa att här är det jag som bestämmer eller ingen alls.
Han ger mig en blick av värme och efterlängtande.
Ser han mig av kött och blod eller kärlek och välvilje
VI kan inte släppa varandra och inte tänka på något annat.
Han står på andra sidan.
Kedjor omringar honom jämt och ständigt.
VI kommer aldrig att få träffa varandra.
För i logiken kommer han att strimla mig i bitar om jag kommer nära.
Men han skulle aldrig göra det. Jag vet det.


Jag har rest i fyra månader och 37 dagar.
Det finns inte så mycket att kolla på i det trånga utrymme de har placerat mig på.
Men ett litet fönster har jag fått och det fick mig kanske att överleva resan från det varma till det kalla.
Jag är speciell. Jag överlever inte värmen men kylan passar mig perfekt.
I logiken ska jag dö i den kyla jag befinner mig i nu men jag lever gott och väl det är konstigt och väldigt unikt.
Alla vill röra och se mig.
Jag är inte elak och jag är inte den som dödar för ingeting. Men ingen litar på mig.
För ibland känner jag doften av blod och kött och det gör mig vansinig.
Jag måste kontrollera den ondskehjärtade själen som jag har tämjt så länge nu.
Vi måste klara det tilsammans.
Olivlundarna Körde vi förbi
En härlig doft av jasmin och vildvuxna blommor låg tjock över den morgondisiga ängen. I det sommargröna gräset.
Samtidigt  kastade morgonsolen dess bländande strålar upp över träden och jag längtade efter frihet det skar i bröstet att
veta att jag en gång sprungit i skogen ovanför bergen och i dalarna nedanför regnbågen.
Druckit vatten ur den pålande bäcken sen kommer det jag ångrar.
Jagat på den långa savannen.
Jag har varit överallt och jag hadde gått vilse.
Jag var långt ifrån hemma och nu färdas jag långt ifrån allt.
Lastbilen stannade vi hadde nu rest så länge att jag ville lägga mig ner och slappna av.
Jag skulle gå in i mitt nya hem och känna på min nya kultur.
Där stod hon.
Naken och oemotstådligt vacker.
Blåa små ögon och rosa kinder.
en avlångt ansikte och hon var så vacker.
Jag vågade inte titta på henne min begäran efter henne var så stor och stark.
Det värkte i hjärtat att se på henne för vi var inte likadana och skulle aldrig få komma nära .
Aldrig få känna hennes huvud imot mitt.
Ingeting av mina fantasier var värd att leva för.
Jag ville till henne och jag visste att hon besvarade min längtan.
En dag ska jag få träffa henne.



den 14 juli en sommar dag.
Värmen hadde börjat smyga sig på och I nästa ögonblick stod den lilla flickan som om vintern  hadde gått i röd kappa.
Hon hadde varit här varje dag sedan Han kom hit.
Hon hadde sett den blomstrande kärleken mellan de varelser som suktade efter varandras närhet.
Sakta men säkert strök hon honom över örat och pälsen var fuktig om mjuk.
Hon lossade kedjorna från hans enorma tassar.
Han var fri för ett ögonblick men han skulle alltid stanna i mitt hjärta tänkte hon som älskat honom sedan dagen han kom..
Sedan gick flickan med snabba steg imot mitt tillhåll och öppnade porten.
Nu stod vi där.
Han var enorm och ståtlig.
VI pressade våra huvuden mot varadra och de var fulländade.
Den lilla flickan släppte ut dem  till friheten och tilsammans gav de sig mot varmare och nyare mål.
De skulle färdas genom skogen och tilsammans leva lyckliga så länge de levde.

men En natt när månen stod klart på himlen.
De hadde börjat bege sig mot öst.
För när lejonet föll för lammet kom en törst av så mycket mer än kärlek.
Man vill ge någon så mycket men klarar inte av det.
I sanningens namn är vårat kära lejon ett rovdjur som man aldrig ska lita på och aldrig förälska sig i.
Vårat allas lilla söta Lamm låg så sött och skört på en liten bädd av gräs.
Nu kunnde inte han behärska sig längre.
Han tog ett språng och anföll henne så vårdslöst och agressivt.
De små små tussarna av ull flög omkring och ringlade i luften ..
Hon var död. Efter ett tag vaknade tankarna i honom till liv.
Han förstod inte vad han hadde gjort
 men instinkterna tog över.
Ett lejon har inga känslor och ett lamm har inget försvar.
Han hadde mättat sin dräpande hunger.
Man ska alltid prioritera sig själv före andra och egoism hadde inget att göra med instinkt.
Han begrundade sitt verk och lät henne ligga kvar .
Plågande och rädd som hon var.
Strök han sin gyllene man mot hennes huvud en sista gång.
Sen vandrade han iväg mot ljudet av en lejonhona som stod och begrundade allt i skogensbryn.
För när lejonet blir kär i lammet är det ett besynnerligt dumt lamm som blir kär i ett lejon.
och ett oerhört barbariskt lejon som jagar lammet på ett minst sagt förbjudet sett.

Kommentarer
Postat av: Erica Winnerberg, umeå

Oj!!

Den här novellen var typ den bästa jag har hört!

Har du verkligen skrivit den själv?:O



Satsa på skrivandet, verkligen!!

2008-12-09 @ 17:59:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0